Once fallen doesn't mean forever

Ännu ett år har passerat. Ett år fyllt med lycka, sorg, panik, kärlek, vänskap, hat och mycket mer. Ett år jag har fått dela med mina fina vänner, min familj och min älskade pojkvän. Vissa "vänner" har gått, vissa har jag tvingat mig själv att lämna och andra står kvar. Några har jag försökt underhålla vänskapen med, ibland med ett starkt misslyckande och andra har jag fortfarande vid min sida. Jag och min älskade pojkvän har gått igenom många bra men också många dåliga saker och att vi idag står vid varandras sida är ett under. Ett tecken på ren kärlek. Min pappa har tagit ett enormt steg i sin karriär och jag är oerhört stolt över honom. Pappa, glöm inte att jag är ditt favoritbarn! Jag har kämpat mig igenom första året på universitet, jobbat och slitit, och nu när 2011 börjar står jag kvar på stadiga ben i skolan, har tre extrajobb och bara längtar efter att få skaffa mig en egen lägenhet. Nu börjar mitt tjugonde år i livet, ett år som ska spenderas i skolan, på jobbet, med älsklingen, med vänner, förhoppningsvis i en egen lägenhet och med massa skön semester. Jag ska prioritera vissa personer före andra och aldrig släppa taget om mina närmsta. Vissa släpper jag taget helt om, från och med idag. 2011 ska bli ett bra år!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0