Älskar folk som bara måste sparka på dom som redan ligger ner. En knuff över gränsen liksom. Puss på det. Jättepuss. Idioter.

 

 

Jag har sovit som en prinsessa inatt. Mardrömmar, självklart men vaknade första gången vid halv åtta, ren lyx. Hade ett välbehövt samtal med min vän igår, kände mig tusen kilo lättare efter det. Och så kunde jag somna till film på nya tvn, det var riktigt nice!

Nu väntar en tripp till uppsala. Ska för första gången någonsin göra en undersökning, och dessutom ska jag göra den själv. Spännande. Får hoppas att allt går bra, om jag tabbar mig så tappar vi klienterna helt. Det vill jag inte riktigt behöva erkänna för chefen så jag ska göra mitt bästa.

Snälla Gud. Kan du uppfylla min och Angelinas önskan? Ge oss pengar och tid till att uppfylla vår dröm. Det är inte mycket jag ber om. Bara några tusenlappar och lite semester. Puss

Nördar mig lite. Chattar med Angi samtidigt som jag kollar igenom mina föredetta bloggar efter söta inlägg till henne. Så därför tar jag mig i kragen och förklarar för alla vad denna människa betyder för mig här och nu, en gång för alla.

Angelina och jag träffades första gången för mååånga år sedan, hon var kanske 15-16 (?) och vi spelade spel tillsammans. Hon fuskade. Jävla svin. Efter det sågs vi inte på några år men i början på 2007 (tror jag) började vi umgås. Vi sågs i princip varje dag, även om det bara var i några minuter. Vi pratade jämt. Om allt. Vi gjorde allt. Med varandra. Jag hade många svåra perioder i mitt liv men bara genom att veta att hon alltid fanns där gjorde allting tusen gånger lättare. Hon var och kommer alltid vara min solstråle. Min solstråle med världens bästa axel att gråta på, att hänga och klänga på när livet suger. Men också världens bästa vän att dela glädje med.

Det kom en period i livet där vi hade skilda åsikter. Där hon ansåg att jag gjorde fel och det blev väldigt sura miner mellan oss, vi hade en period där vi inte pratade alls. Men jag kommer aldrig glömma den kvällen då vi satt utanför ditt hem, vi pratade om ALLT, igen, som vanligt. Det blev helt enkelt vi igen. En av de bästa stunderna i mitt liv? Ja, utan tvekan!

Du var en av de få som fanns där för mig under min jobbigaste tid i livet. Du är den enda som vet allt som hände under den perioden och du var den viktigaste för mig, för du träffade mig alltid, oavsett tid på dygnet, oavsett vilka dumma tankar jag hade, oavsett vad jag planerade att göra. Du gjorde allt för mig. Jag hoppas att du vet att jag alltid kommer göra allt för dig. Jag har sett dig skratta och gråta, älska och hata. Jag har sett Dig. Den du verkligen är.

Du är värd guld min fina trötter. Och som jag skrev i ett inlägg i min gamla blogg så ska vi vara vänner tills döden skiljer oss åt. Och helst efter det också! I el lo vi i jooo <3

Vilken lyx att kunna ligga kvar i soffan trots att klockan är 12. Har inte rest mig upp på hela morgonen, fick ju lov att sova på soffan efter att ha väckt henke miljontals gånger i natt av min dumma hosta. Nu är jag i alla fall utvilad och ska snart resa på mig för att åka mot jobbet. Ingen skola på fyra dagar. Mina vänner är finast. Min pojkvän är underbarast och det är bara EN ENDASTE kurs kvar innan praktiken. Det går bra nu.

Jag vet egentligen inte om jag borde skratta eller gråta. Men för det mesta är det tårarna som har makten. Jag kan inte fatta att det snart har gått sex år. Sex plågsamma år. Du har fått mig att lida varje dag och natt i nästan sex år. Jag har bett varje dag om att du ska få lida på samma sätt. Att du ska få känna smärta varje dag, hela ditt liv.

Sedan i fredags har jag legat vaken om nätterna. Precis som förut. Men varför gråter jag? Jag borde glädjas. Det gör jag. Men den lättnad jag känner präglas av så mycket känslor att det inte går att hålla tillbaka. Äntligen har min dröm gått i uppfyllelse. Du har fått ditt straff. Jag trodde aldrig att jag skulle kunna glädjas åt en annan människas ohälsa. Att jag skulle vara glad att en persons liv står på spel. Men jag längtar tills den dagen du inte längre finns. Jag är hemsk men jag längtar. Jag längtar efter att slippa kolla mig över axeln på stan. Att undra hur jag skulle reagera om jag såg dig igen. Jag längtar efter att slippa tänka på om du har orsakat samma smärta hos någon annan. Jag kommer kunna andas igen.

Jag önskar bara att alla människor som inte känner ditt rätta jag någon gång får veta. Att jag vore stark nog att hänga ut dig överallt på hela internet. Jag vill att alla ska få veta vilken idiot du är. Och om nu helvetet finns så hoppas jag av hela mitt hjärta och hela min själ att du hamnar där du ska. Jag hoppas att du får genomlida ett riktigt helvete under resten av ditt liv, som förhoppningsvis blir väldigt kort!